Talk:Skåneland/SAOB

This page is a reference to SKÅNE and SKÅNELAND for Wikipedia editors

It is a page from SAOB showing the etymology of Skåne and Skåneland

There is no way to link to the page (that I know) because it is the result of a HTML-form search

SKÅNE

UTTAL: skå3ne~, förr äv. SKÅN- l. SKÅNA- . FORMVARIANTER: ( schona- 1652 (: Schona Ladan). schåne- (schone-) 1554 (: schånesijlden, best.) – 1652 (: SchoneLofftet). skån- 1551 (: skåsildh)--1898 (: Skånårder). skåna- 1557 (: Skånasijll). skåne- 1532 (: skånefisket) osv. skånn- 1561 (: Skånn Syldh). skånne- 1618–19 (: Skånnesill)) ETYMOLOGI: [ fsv. skane- (i ssgn skanesild; av landskapsnamnet SKÅNE (fsv. Skane, Skanö o. d.). – Jfr SKANDISK, SKANISM]

0)

BETYDELSE: ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som finns i l. härstammar från l. utmärker Skåne o. d., skånsk.

SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr: A (†); SKÅN-SILL, -ÅRDER, se C. B (†); SKÅNA-LADA, -SILL, -STUGA, se C. C

SKÅNE-BJÖRNBÄR.

UTTAL: ~20, äv. ~02. bot. (frukt av) växten Rubus scanicus F. Aresch. WEIMARCK SkånFl. 375 (1963). SKÅNE-BONDE.

   * Rig 1960, s. 9.

SKÅNE-BÄNK.

BRUK: (förr)

BETYDELSE: riksdagsbänk med l. för skånska ledamöter; särsk. i sg. best.; jfr bänk II d.

   * SPÅNGBERG PolitFysion. 126 (1902).

SKÅNE-DIALEKT.

BETYDELSE: skånsk dialekt, skånemål; äv. sammanfattande, om skånskt dialektalt talspråk: skånska, skånska dialekter. NF 14: 1377 (1890; sammanfattande). SKÅNE-FIBLA l. FIBBLA. bot. skånsk (se d. o. a ) fibla. BokNat. Liv. 163 (1951). SKÅNE-FISKE. särsk. BETYDELSE: i sg. best. , om det skånska medeltida sillfisket. G1R 8: 129 (1532). SKÅNE-GRIS. särsk. : smågris producerad i Skåne, gris köpt ss. smågris från Skåne; jfr skåninga-gris. ENGSTRÖM Nak. 42 (1934). SKÅNE-GUMMA.

   * Form 1948, s. 68.

SKÅNE-GÅRD

. särsk. ; gård av ( enuint) skånsk typ (jfr -länga). DN(A) 1919, nr 10, s. 7.

   * Pietetsfullt restaurerad skånegård i Hälsingborg. SvD(A) 1966, nr 145, s. 20 (i annons).

SKÅNE-GÅS

. i sht BRUK: lant. skånsk (se d. o. b ) gås. SvFjäderfäafvelFT 1921, s. 127. SKÅNE-KONSTNÄR.

   * Skånekonst 5 (1912).

SKÅNE-KROKODIL.

BRUK: paleont. det (släktet Crocodilus Cuv. närstående, i Skåne funna) fossila krokodildjuret Thoracosaurus scanicus Troedsson. Brehm DjurV 6: 480 (1937). 2Sv- UppslB (1953).

==SKÅNE-LADA.== (skåna- 1652) BRUK: (numera bl. tillf.) (foder)lada av skånsk typ l. härstammande från Skåne. Schona Ladan med godt halm tack vprättat. VDAkt. 1652, nr 24. SKÅNE-LAG(EN). (skriven) medeltida lag gällande för skånelanden; särsk. om denna lag ss. upptecknad (under 1200-talet) på forndanska med runor. HADORPH SkåneLagh 73 (1676).

   * 3NF 5: 499(1926).

SKÅNE-LAND.

ETYMOLOGI: [efter mlat. terra Scaniæ]

BETYDELSE: om Skåne (jämte Halland o. Blekinge); dels (hist.) i sg. obest. l. pl. best.; Skåne, Halland o. Blekinge (samt Bornholm), dels (numera bl. med vitter prägel) i sg. obest.: Skåne. Skåneland (består) uti afskillde och nog synlige delar af skog och slättmark. 2RA 1: 4 (1719).

   * Situationen af Skåne land är åtskillig. LINNÉ Sk III (1751).

   * Historisk tidskrift för Skåneland (Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm). (1901; titel på tidskrifts- häfte).

Vid ett möte i Malmö på hösten 1662 mellan kungliga kommissarier och deputerade från Skånelanden upptogs frågan om den svenska rättens införande. SvJuristT 1937. s. 8.

SKÅNE-LOFT.

BRUK: (numera bl. tillf.)

BETYDELSE: loft l. loftbyggnad av skånsk typ l. härstammande från Skåne. Dett stora SchoneLofftet nedtaget på grunden och wel vppyntat med wäggar och tack som dett sigh behordes.

   * VDAkt. 1652, nr 24.

SKÅNE-LÄN.

BETYDELSE: jfr län, sbst.3 2. SkånLandtbrTidn. 1915, nr 1, s. 3.

SKÅNE-LÄNGA.

BETYDELSE: långsträckt mangårdsbyggnad av skånsk typ; jfr länga, sbst. 1 a. SDS 1960, nr 261, s. 39 (i annons).

SKÅNE-MATTA.

BETYDELSE: matta l. täcke från Skåne l. av skånsk typ; jfr skånsk b o. -täcke. 3 Skånemattor 5 d:o hemmaväfda. BoupptVäxjö 1849.

   * Därs. 1869.

SKÅNE-MÅL

ORDKLASS: sbst.2

BETYDELSE: jfr mål, sbst.1 4; särsk.: skånsk dialekt (jfr mål, sbst.1 4 a). RIETZ Inl. III (1862).

SKÅNE-MÄSTARE.

BETYDELSE: skånsk mästare; särsk. 1) (mera tillf.) motsv. mästare 5. SkånKonstF 1904–1924 7 (1924). 2) sport. motsv. mästare 7 slutet. JONASON Fotb. 137 (1917).

SKÅNE-PÅG.

BRUK: (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat)

BETYDELSE: skånsk pojke.

   * Lunds studenter äro . . inte alla skånepågar. Lundagård 1922, nr 5, s. 12.

SKÅNE-SILL.

FORMVARIANTER: ( skån- 1551– -c. 1645. skåna- 1557. skåne- 1551 osv.) ETYMOLOGI: [ fsv. skanesild] särsk. BRUK: (förr)

BETYDELSE: om sill härrörande från det medeltida skånska sillfisket, skånsk sill; jfr skåns-sill, skånings-sill. G1R 22: 399 (1551).

SAMMANSÄTTNINGAR: Ssg BRUK: (förr)

–skånesill-, förr äv. skånesilla-lake. lake i vilken skånesill var(it) inlagd. IERICI Colerus 2: 47 (c. 1645).

SKÅNE-SPETS.

BRUK: (mindre br.)

BRUK: sömn. skånsk (se d. o. b ) spets. SvSlöjdFT 1909, s. 32.

SKÅNE-STUGA.

FORMVARIANTER: ( skåna- 1652) BRUK: (numera bl. mera tillf.)

BETYDELSE: stuga av skånsk typ l. härstammande från Skåne. Lattet mala den stora schonastuffuan och Lilla sangastuffuan med gråwarck. VDAkt. 1652, nr 24.

SKÅNE-TÄCKE.

BETYDELSE: jfr -matta; jfr skåninga- täcke. l. Rosigt SkåneTäcke. BoupptVäxjö (1811).

   * Ett Skåne täcke. Därs. 1832.

SKÅNE-ÅRDER.

FORMVARIANTER: ( skån- 1898) i sht kultur- hist. skånskt (se skånsk b ) årder, kärrårder. 1 Skånårder. BoupptVäxjö 1898.